Parken

På området direkt norr om kyrkan var dominikanernas konvent beläget. Det inrymde kapitelsal, matsal, sovsalar, bibliotek, kök och gästsalar och sträckte sig en bit under de närmast liggande kvarteren.

Plan av konventet utifrån de murrester (markerade i mörkare ton) som hittats. Efter Falck & Söderberg.

 

Anfall

Under 1520-talet hade den danske sjörövaren Sören Norrby det ointagliga Visborgs slott vid hamnen i södra Visby, som bas för sina härjningar på Östersjön. Handelsförbundet Hansan hade tröttnat på detta. Pingstmorgonen den 13 maj år 1525 anföll lübeckarna staden från norr. Vid anfallet utbröt strider mot Sören Norrbys soldater och stora delar av nordvästra Visby sattes i brand. Det är till och med sannolikt att det var Norrbys män som tillämpade den brända jordens taktik. Konventet var inget undantag och byggnaderna övergavs efter detta. Bara några år senare kom reformationen, varvid även kyrkan lämnades åt sitt öde.

Stenbrott

Konventet kom, liksom andra ruiner, att användas som stenbrott. Detta var praktiskt då stenen var färdighuggen. Under 1700-talets andra hälft utlovade staten upp till 20 års skattelindring för den som byggde i sten. Det berodde på att skogen, som avverkades i alltför hög takt, bättre behövdes till kalkbränning.

Bebyggelse

På området mellan S:t Nikolaigränd och kyrkoruinen, där ruinerna efter det forna konventet funnits, byggdes hus. Dessa stod kvar till strax före sekelskiftet 1900 och kan ses på foton från 1890. I början på 1900-talet anlades en park på platsen.

Gamla foton finns att se i bilddatabasen Visby förr i tiden” – en kulturhistorisk sammanställning i ord och bild som bygger på boken ”Visby Förr i Tiden” av Waldemar Falck.

Avsnitt som berör S:t Nicolai:

  • Botaniska trädgården och Silverhättan – Bild 716 Översiktsbild från S:t Nicolai.
  • Odalgatan
  • S:t Nikolaigatan och Tranhusgatan

Park

Kommunen har länge haft planer på att rusta upp parken. I och med att planerna för Kultudralen drog igång på allvar (2010), beslutade kommunen att avvakta och göra sina arbeten i samordning med ruinens iordningställande. Till att börja med fälldes tre popplar som stod längs norra fasaden. Just dessa exemplar var, trots sin imponerande höjd, planterade på 1990-talet. Idag vill man inte gärna ha popplar i tätbebyggda områden då de har en kort livslängd (ca 30 år) i kombination med ett grunt rotsystem. Som alla förstår kan det få ödesdigra konsekvenser vid kraftiga stormar, som det ju ofta är på denna vindarnas ö.

trees_300px

Trädgårdskonst

Kommunens (regionens) stadsträdgårdsmästare, Suzanne Edström, har gjort parkens utformning. Bokträd har nu ersatt popplarna och bokarna har planterats i linje med konventets murar. På ruinens norra fasad syns tydligt spåren efter korsgången (en valvgång runt klostergårdens fyra sidor med öppna arkader mot gården). Avstånden mellan valven tas upp i planteringen, där bokstammarna har samma avstånd och utgör ”pelare”. Med avancerad trädgårdskonst skall trädkronorna sedan formas till valvbågar. Denna nya park blir en meditativ och ombonad miljö och den fungerar också som mingelplats och förgård, eller atrium, till ruinens huvudentré.

 

Lekplatsen

Norr om parken, längs Nikolaigatan, finns en markremsa där det ligger en lekplats. Suzanne Edström har velat koppla ihop de två platserna så att lekplatsen blir en naturlig förlängning av parken genom att förbinda platserna med en bred och nivellerad väg. Lekplatsen rustades upp och fick ett nyare utseende. I planen fanns även en trojaborg i miniatyr, men då dessa är väldigt utrymmeskrävande fick man lämna den ursprungliga idén. Visby Innerstadförening bekostade bänkar och bord från Guteform.

Situationsplan av Nicolai park och lekplats framtagen av Suzanne Edström, seMARK.

 

Informationsplats

Platsen hette förr Norra Pumptorget på grund av vattenpumpen som var placerad där. Det var en central plats för de närliggande kvarteren eftersom det var där man passade på att utbyta nyheter när man hämtade vatten. Kan tänkas att något av den funktionen finns kvar idag, när de vuxna passar på att prata med varann medan barnen leker.

Kuriosa

Som en liten kuriositet kan nämnas att i ett av avsnitten om Pippi Långstrump som filmades i Visby på 1960-talet, leker Prussiluskan Ria Ra med några barn i lekparken.  Det är i sig en dokumentation hur lekplatsen var utformad. Det har också berättats, att på kvällarna, när det var dags för Ruinspelen, fick inte lek och stoj störa stämningen för föreställningarna. Därför kedjades gungorna fast helt enkelt och det var dags för barnen att gå hem!

1993 var hela Gotland värd för den internationella utställningen Baltic Sculpture, då konstnärer från de baltiska länderna inbjöds att göra installationer. Från denna utställning låg tre rektangulära stenar kvar i parken längs ruinens norra fasad. De har med åren flera gånger misstagits för att vara gravstenar. Konstnären har under årens lopp kontaktats vid flera tillfällen, som också själv meddelat att stenarna skulle bort. Efter 19 år (2012) togs de slutligen bort med hjälp av regionen och förvaras sedan dess i deras depå.