Visionen om Kultudralen

Kultudralens bakgrund

Alltsedan S:t Nicolai slutade användas som kyrka har lokalerna nyttjats för andra ändamål. Från 1850-talets nationella studentfester till Ruinspelen. Så det är en etablerad spelplats och historisk scen i en miljö som hänfört och förtrollat både artister, publik och besökare.

Den gamla och hårt slitna inredningen gav inspiration och drömmar om hur ruinen bättre kunde anpassas med modern teknik och kunskap till en attraktivare arena. Denna vision skrevs ned i april 2007, inspirerad av Lennart Koskinen, Håkan Hagegård med flera och har legat som ett fundament i arbetet som sedan utfördes.

Kultudralen i Visby – en utmanande idé

Begreppet ”kultudral” är en nyskapelse som stimulerar tanken och fantasin. Det är ett ”både-och-begrepp”, både ett kulturhus och en katedral, både historia och framtid.

Kanske kan detta ”både-och-begrepp” vidareutvecklas och bli en bärande tanke i projektet? Kanske kan det begreppet göra S:t Nicolai till något unikt i vår tid, en helt ny form av mötesplats mellan olika konstarter och verksamheter, mellan ideell och professionell kulturverksamhet, men också en mötesplats, som knyter samman Visby med ”hela Gotland” och Gotland med Östersjöländerna?

Låt oss se vad denna utmanande idé kan föra oss om vi låter fantasin få styra – och låt oss utgå ifrån att ”både-och” inte innebär en uttunnad kompromiss utan ett sätt att skapa nya mervärden, att låta ”ett plus ett bli tre”.

Både bevara och bruka

Det första elementet, bevara, i detta koncept är den grundläggande principen för den antikvariska verksamheten; ”bevara och bruka”. S:t Nicolai ska bevaras och det är en uppgift för Riksantikvarieämbetet att underhålla byggnaden och att hålla den i så gott skick att den också kan brukas. Det blir nu en uppgift för de lokala intressenterna, Gotlands Fornvänner, Gotlands kommun och Frimurarlogen att finna former för att göra den anpassning som behövs för att bedriva en kulturell verksamhet med högt ställda krav.

Håkan Hagegård har i ett visionsdokument från 2003 redovisat tankar om hur man utomlands har tagit vara på ruinbyggnader för att bygga upp en kulturell verksamhet:

-Runt om i världen finns många exempel på liknande ruiner, som på ett eller annat sätt har anpassats för att arbetet i dessa skall kunna underlättas. I många fall har detta lett till att festivaler har uppstått kring dessa platser. Festivalen som företeelse är något som både artister och publik har kunnat samarbeta kring och som har kommit samhället till del, i form av synergieffekter inom både handel, turism och bosättning.

Både 1200-tal och 2000-tal

Också det andra elementet, bruka, i ett sådant nytt koncept har vi redan identifierat. Det är tanken att i en 1200-tals kyrkoruin skapa en av 2000-talets mest attraktiva platser för kulturella och andliga upplevelser.

De som planerade och byggde S:t Nicolai på 1200-talet gav oss en byggnad som är unik i sin arkitektur och som är oöverträffad när det gäller akustik. Dåtidens arkitekter besatt djup kunskap om hur man i ett kyrkorum skulle skapa de bästa betingelserna för att kommunicera det religiösa budskapet – i tal, sång och musik.

Vad är det vi på 2000-talet kan tillföra som skapar ett nytt mervärde? Vi vill inte förändra den grundläggande karaktären på ruinbyggnaden. Vad vi kan tillföra är att i det inre rummet skapa en attraktiv mötesplats, som innehåller dels vår tids bästa erfarenheter av att förena antikt och nytt, dels den mest ändamålsenliga utrustning för mötet mellan publik och aktörer.

Det som 2000-talet framförallt kan tillföra är alla de kvaliteter som den digitala tekniken erbjuder för ljud, ljus och bild, dels i rummet, men även mellan kyrkorummet och mötesplatser på andra håll.

Både andligt och världsligt

S:t Nicolai är en kyrkoruin, men är idag inte en vigd kyrka av det slag som övriga 92 kyrkor på Gotland är. S:t Nicolai kan därför användas – och används – både för andliga och världsliga sammankomster, på ett sätt som speglar mer hur medeltida kyrkor fungerade än hur dagens kyrkor används. De var inte bara en plats för religiös förkunnelse utan också en plats där man kunde inhämta världsliga nyheter. Det var en plats där många konstarter förekom, inte bara sång och musik utan även konstmåleri, skulptur, skådespel och dans.

S:t Nicolai borde kunna bli en plats för att – utöver den nuvarande musikaliska och kulturella verksamheten – utveckla nya former för andlig verksamhet. Svenska Kyrkan skulle kunna använda den för experimenterande och förnyande verksamheter, för att nå kontakter med den stora kretsen av passiva medlemmar.

Både professionell musikverksamhet och ideell andlig verksamhet

-Den musikaliska verksamheten är och kommer att förbli grunden för S:t Nicolai som ”kultudral”. Håkan Hagegård har i sitt visionsdokument beskrivit denna verksamhet:

-Jag ser framför mig en S:t Nicolai ruin som i sitt verksamhetscentrum har en internationell festival, där artister och publik möts i klassisk musik, i teater, i kammarmusik, i all slags populär musik. Allt som kan mötas i ett gemensamt tema som har med Visby och Gotlands särart att göra. Till denna festival kan ett antal sidoaktiviteter knytas: akademi, tonsättarseminarium, matlagningskurser, mediautbildningar och andra utbildningar. Listan kan göras lång över de effekter en stark festivalledning kan åstadkomma om de rätta lokalförutsättningarna finns.

-Denna festival kan sedan omges under hela säsongen av gästspel från när och fjärran. Visby behöver kunna ta emot symfoniorkestrar, mindre operagästspel, teaterensembler m.fl. i en attraktiv miljö. Detta kan ge hela landet ytterliggare en profil som alla kan känna igen, liksom Dalhalla och Ice Globe. Den internationella prägeln på en sådan verksamhet är i dag något naturligt med tanke på den kulturella globaliseringen. Internationella artister kommer att känna sig hemma i S:t Nicolai och kommer att vilja komma tillbaka om förutsättningarna är de rätta och de behandlas med respekt.

En ”kultudral” behöver kunna ge rum både för en musikalisk och övrig kulturell verksamhet av hög professionell kvalitet, liksom för verksamheter som inte på samma sätt kan finansieras med biljettintäkter. Det kan gälla andliga sammankomster, körverksamhet, utbildningsverksamhet mm. För att detta ska vara möjligt måste villkoren för upplåtelser vara anpassade till dessa verksamheters ekonomiska situation. Det innebär att de investeringar som nu behöver genomföras måste vara finansierade, så att hyressättningen bara speglar driftskostnaderna.

Både sommar och året runt

S:t Nicolai är en väderkänslig kulturbyggnad för sommarbruk. Det begränsar dess användbarhet och det gör det svårt att motivera stora investeringar i ny teknik, ny scen och nya gradänger. En förutsättning för att kunna åstadkomma en tekniskt väl utrustad och attraktiv mötesplats, en invändig ”kultudral”, är att de nödvändiga investeringarna kan sambrukas och komma till användning hela året. När Gotlands kommun nu planerar ett kulturhus bör tillfället tas tillvara att göra saminvesteringar och att samplanera verksamheten. Den tekniska utrustningen i kulturhuset bör kunna flyttas in i S:t Nicolai under vår- och sommarmånaderna och den repetitionsverksamhet och annan verksamhet som bedrivs i kulturhuset bör kunna rymmas i S:t Nicolai under denna tid och kunna dra nytta av den centrala lokaliseringen och av turistbesöken i Visby.

Både stabilitet och flexibilitet

En ”kultudral” ska vara både en katedral för de stora publikevenemangen och ett kulturrum för mindre tillställningar. ”Kultudralen” måste därför planeras så att det finns flexibilitet för att tillgodose många olika behov. Den måste också vara flexibel i den meningen att tekniken går att sambruka med det planerade Gotlands kulturhus.

Både Visby och Gotland

S:t Nicolai ska vara en angelägenhet inte bara för de som bor och verkar i Visby, utan för hela Gotland. För att göra verksamheten tillgänglig utanför Visby erbjuder den digitala tekniken nya möjligheter. Med bredbandsteknik finns det i dag goda förutsättningar att förmedla bild, ljud och upplevelser till hela ön. Med den utveckling som kommer att ske de närmaste åren – kapaciteten i nätet kommer att öka tusen gånger på fem år – finns det möjligheter som vi i dag inte kan överblicka; att nå ut till skolor, bygdegårdar, kyrkor och andra mötesplatser, med den verksamhet som pågår i S:t Nicolai. En sådan bred distribution av den musikaliska, kulturella, pedagogiska och andliga verksamheten till hela Gotland bör göras till ett bärande element för ”kultudralen i Visby”

Både Gotland, Balticum och världen

Håkan Hagegård har i sitt visionsdokument framhållit att planeringen och den kommande upprustningen utgår ifrån att verksamheten också ska spridas internationellt:

-Den internationella prägeln skall också speglas i att föreställningar i ruinen ska kunna spridas över hela världen via de högkvalitativa media som finns i dag och som ytterligare kommer att förbättras och göras mera lättillgängliga i framtiden. Därför är det viktigt i arbetet att förbereda ruinen för framtiden, att sådana grundförutsättningar finns med i planeringen.

Ett första steg kunde vara att redan nu etablera ett samarbete runt Östersjön och göra Visby och S:t Nicolai till ett centrum för Östersjömusiken. Här skulle det interregionala samarbetet som bedrivs inom Baltic Sea Convention kunna utgöra en början. Parallellt med det bör ett större grepp tas för att nå ut utanför Östersjöområdet på det sätt, som Håkan Hagegård föreslår.