Ruinspelen

En mångfacetterad företeelse

Någonting som förknippas starkt med S:t Nicolai ruin är Ruinspelen, eller Petrus de Dacia, som är den korrekta titeln på musikskådespelet. Sveriges mest spelade opera är det dessutom, då det gavs hela 754 föreställningar under åren 1929-1990. Men så handlar det ju om Sveriges första författare också.

Handlingen

Ruinspelen handlar alltså om Petrus de Dacias liv, om hur han under sina studier i Köln får höra talas om Kristina från byn Stommeln utanför Köln. Kristina var omtalad för sina extatiska utbrott och helande krafter. Petrus blir oerhört berörd och påverkad av Kristina, en djup och stark kärlek och vänskap till varann uppstod och som varade hela deras liv. Om detta handlar alltså Ruinspelen som också gav en bra bild av dominikanernas verksamhet.

Start med världsrykte

I augusti 1929 uppfördes skådespelet för första gången och ca 1 000 personer såg Ruinspelen det året. Bland publiken fanns många amerikanska kryssningsturister och Ruinspelen recenserades t.o.m. i New York Times. Det är åtskilliga som hunnit se Ruinspelen under de dryga 60 åren som det sattes upp.

Inget märkvärdigt med Ruinspelen

Det är en imponerande tidsrymd, att år efter år dra igång projektet med att hitta solister, statister, orkester, repetera, öppna upp och städa ruinen, städa och packa ihop… Det krävdes ruin-rutin, helt enkelt. Jag har egna minnen av detta, fast jag då inte riktigt förstod vidden av vad jag var med om. Ruinspelen var just inget märkvärdigt, det var snarare en självklarhet. Det hörde liksom bara till.

Min medverkan

Jag kommer inte ihåg vem som fick mig med, men det var omkring 1983, jag var 16-17 år och då (liksom nu) hoppade jag in i olika sammanhang för att se vart det förde mig. I 5-6 år var jag dels ett lekande barn i början av föreställningen, sen bytte jag om för att precis som Kristina, bli novis i ett kloster i Stommeln. Jag såg den sjuka kvinnan bäras in på bår, kväll efter kväll, för att bli botad av Kristina. Sen var det lååång väntan i trädgården tills det var slut, då vi, de lekande barnen, skulle lysa upp med facklor när publiken klev ut i sommarnattens mörker.

Permanentat 1200-tal

Hela familjen Mehler var starkt engagerade. Tonsättaren och upphovsmannen Friedrich Mehler träffade jag aldrig. Däremot hans barn, syskonen Wolfgang och Irmgard, som med en innerlig vänlighet, fast beslutsamhet och pedantisk noggrannhet såg till att ro detta i land. Irmgard som så ömt vårdade alla kläder, som såg till att skapularet inte hängde snett, att allt hår doldes innanför doket, att alla smycken var avplockade, att klänningarna försiktigt veks ihop inför nästa säsong… Stackars Irmgard, man kan ju ur det perspektivet förstå att hon blev alldeles förfärad när jag en kväll kom till föreställningen med 80-talspermanentat hår.

Scenloger

Under scenen fanns det några mycket enkla loger där vi trängde ihop oss. Det luktade alltid fuktig jord och gammal masonit där. Unket, mörkt och lite mystiskt. Omklädning under tystnad, fniss och småbus i väntan på entré.

Laddad väntan

Det blev emellanåt långa väntetider med olika förberedelser och entréer för olika scener; svartbröderna som vankade runt och samtalade lågmält i trädgården, soldater med sina spjut, nunnorna som ställde upp sig för vesper, allt så oerhört stämningsfullt och väldigt laddat.

Stor ensemble

Hela ensemblen med orkester, statister och solister, hur många var vi där egentligen, vid varje föreställning? Säkert 40-50 personer. Professionella och amatörer, med ett åldersspann som sträckte sig mellan 6–80, om inte äldre. Och så har det väl sett ut sedan starten 1929, inbillar jag mig.

Kollektivt minne

Alla dessa människor i så många generationer som passerat Ruinspelen under sex decennier. Vi är många som hunnit präglas av och varit del av denna samhörighet. Lägg sedan till alla de som har sett, hört och på olika sätt berörts av Ruinspelen. Det är smått hisnande när jag tänker på hur Ruinspelen som gemensam nämnare har förenat alla oss, på alla dessa olika sätt. Tänk vad många minnen och upplevelser ur olika perspektiv som Ruinspelen skapat och som ännu finns kvar!

Allt för Ruinspelen

Det gjordes speciella föreställningar för kryssningsturister. Vilken kundanpassning! Trafiken utanför på gatan stängdes av. Flyget omdirigerades. Det finns många berättelser om barn som varje sommar blev medtvingade att se Ruinspelen varje vecka, för att föräldrarna skulle visa detta för sina sommargäster. Det har till och med berättats för mig att gungorna i lekparken utanför, kedjades fast och barnen fick gå hem för att lek och stoj inte skulle störa föreställningen!

En ovanlig bondsork

Tänk ändå, att denne gotländske bondsork ger sig ut i 1200-talets Europa för att studera, bl.a. för Thomas av Aquino i Paris, återvänder till Sverige, öppnar ett kvinnligt dominikankonvent och blir sedan prior för dominikanerna i S:t Nicolai i Visby. Han använder sig av sin kunskap och teknik, latin och skrift, för att berätta om Kristina från Stommeln som berörde honom så starkt. Det sägs att han efter sin död 1289 begravdes i koret. Ladda ner hans biografi i översättning här.

Oanade följder

Petrus kunde nog aldrig i sin vildaste fantasi ana att hans gärning skulle ge honom epitetet ”Sveriges första författare”. Än mindre att hans biografi och alla bevarade brev sedan skulle dramatiseras för att sedan framföras på precis samma plats där han verkade. Det är genialiskt av Friedrich Mehler och Josef Lundahl att använda detta material som innehåller allt: historia, mystik, dramatik och omöjlig kärlek – därtill framfört i ursprunglig miljö! Ännu en knorr på det hela är att spelet om Petrus faktiskt framfördes parallellt med hans levnadstid exakt 700 år senare.

Fascinerande dimensioner

Det är många olika plattformar som snurrar och tillfälligt möts. Med detta som bakgrund ger det en annan dimension att jag som projektledare för S:t Nicolai Kultudral får vara med om den historiska förnyelse som nu skett i ruinen. För egen del kan jag säga att cirkeln är sluten. Nu har vi banat väg för framtidens evenemang och vi ger plats åt kommande generationer för att sätta andra plattformar i rörelse att möta varann.

Visby i november 2012
Annica Grönhagen
Projektledare för Kultudralen AB

 

Petrus de Dacia  – länkar

  • I tidningen Populär Historia finns en intressant och läsvärd artikel av Torgny Nordin om Petrus och Kristina (publicerad i Populär Historia 5/1994, elektroniskt 14 mars 2001). Petrus beskrivs i sitt sammanhang med resandet, medeltidens världsbild, de religiösa aspekterna på kärleken mellan Petrus och Kristina.
  • wikipedia finns denna artikel att läsa om Petrus de Dacia
  • I Om den saliga jungfrun Kristina av stommeln, skrev Petrus om Kristinas religiösa uppenbarelser. Den berättar inte bara om Kristina utan också om författaren själv då även breven ingår i biografin.

Ruinspelen – länkar

  • Marie-Louise minns hur Ruinspelen blev till. Sveriges Radio Gotland. Eva Sjöstrand. Publicerat 2008-10-09.
  • Kultur till tusen – en blogg av Roger Teréus från 2009 där han berättar om sitt möte med Ruinspelen med anledning av bortgången Erik Saedén som gjorde en av de ledande rollerna.
  • Här ger Olger Platrud i en reseskildring till Visby 1946, det vardagliga mötet med ruinspelen.
  • Ruinspelen återuppstår i Visby domkyrka, inför arbetet. Lyssna på inslaget här. Sveriges Radio Gotland. Gunnel Wallin. Publicerat 2007-12-14.
  • Come-back för Ruinspelen. Om konserten och historien. Gotland.net. Text: Jenny Kiderud. Publicerad 30 september 2008.
  • Ruinspelen återuppstår nu i helgen, verket uppförs konsertant. Lyssna på inslaget här. Sveriges Radio Gotland. Katarina Hedström. Publicerat 2008-10-02.
  • Ruinspelen fyller 80 år. En av fyra artiklar om den unika utställning som gjordes om Ruinspelens historia. Gotland.net. Publicerat 2009-03-12.
  • 80 år har gått sedan urpremiären. En av fyra artiklar om den unika utställning som gjordes om Ruinspelens historia. Gotlands Tidningar. Text Emelie Bergbohm. Publicerad 2009-04-27.
  • Utställning om Ruinspelen. En av fyra artiklar om den unika utställning som gjordes om Ruinspelens historia. Gotland.net. Publicerat 2009-04-27.
  • Ruinspelen firar 80 års-jubileum. En av fyra artiklar om den unika utställning som gjordes om Ruinspelens historia. Sveriges Radio Gotland. Kulturen. Publicerat 2009-04-23.
  • En makalös kärlek som inte är självklar. En nyskriven teaterföreställning om Petrus och Kristina, recenserad av Bengt Valentinsson, Gotlands Tidningar. Gotlands Tidningar. Text: Bengt Valentinsson. Foto: Petra Jonsson. Publicerad 2009-08-05.
  • Petrus de Dacia och Ruinspelet, ett föreningsbrev för Aktiva Seniorer. Föreningsbrev Aktiva Seniorer, Visby. Text: Kersti Ottfalk. Publicerad 2010-04-26.