Dominikanernas kyrka

Kyrkan har fått sitt namn efter sjöfararnas och köpmännens skyddshelgon S:t Nicolaus.

Dominikanorden

Dominikanorden är en katolsk tiggarorden som instiftades 1215. Dominikanorden, eller Predikarorden som är det formella namnet, är ett kyrkligt samfund vars mål är att utbreda den kristna tron, främst genom predikan. Medlemmarna kallas ibland svartbröder p.g.a. de svarta kåpor de bar. Dominikanerna dominerade högmedeltidens debatter inom kultur, teologi och filosofi. Under inkvisitionen blev dominikanerna påvens redskap och kom att kallas Domini canes – ”Herrens hundar”. Dominikanerna var inte bundna till ett kloster utan till en geografisk provins där man anlade konvent. Konventen var öppna och fungerade som härbärgen och som mötesplatser.

Orden kommer till Visby

Dominikanerna kom till Visby 1227 eller 1228 och anlade ett svartbrödrakonvent i stadens norra utkant. Skälet till att denna unga tiggarorden grundade sitt första svenska konvent i Visby, var sannolikt stadens betydelse inom Östersjöområdets handel.

Genom arkeologiska undersökningar inne i ruinen har kyrkans olika byggnadsfaser kunnat fastställas och det är uppenbart att bröderna fick överta ett påbörjat kyrkobygge. Denna äldsta kyrka var liten och försedd med torn, vilket stred mot dominikanernas regel. Flera forskare har tolkat den som en faktorikyrka, uppförd av en grupp köpmän.

En förklaring till att köpmännen blev villiga att sälja sin ännu inte färdigställda kyrka till de nyanlända dominikanbröderna, kan vara kopplat till att 200 tyska köpmannafamiljer från Visby år 1230 blev inbjudna att etablera sig i den unga handelsstaden Reval (Tallinn) av dominikanbröderna där. Väl inflyttade grundade dessa köpmän från Visby en ny församling och kyrka i Reval – S:t Nicolai.

Nicolai kyrka innan dominikanerna tog över, ca 1240-50, fasad mot söder resp. mot väster. Efter Bohrn.

Kyrkan anpassas

Kyrkan i Visby byggdes om för att anpassas till dominikanernas behov. Konventskyrkan S:t Nicolai, utvidgades i olika omgångar och stod färdig omkring 1270, en stram predikohall, uppförd i tre skepp, fem travéer lång och avslutad i öster med ett rakslutet kor. Samtidigt byggdes konventsanläggningen norr om kyrkan.

Den ursprungliga kyrkans sydportal, vars tympanon har en lilja med S:t Nikolaus och S:t Augustinus avbildade på vardera sidan, flyttades över till den nuvarande kyrkan. Liljan återfinns i de tyska gotlandsfararnas sigill. Även det stora rosettfönster som nu pryder sydväggen ovanför den västra portalen är återanvänd från den äldsta kyrkan.

På 1390-talet gjordes den sista utbyggnaden av S:t Nicolai. Då revs 1200-talets korparti och konventskyrkan fick sin slutliga gestaltning med ett praktgotiskt femsidigt (polygonalt) kor i öster.

Plan av konventet utifrån de murrester (markerade i mörkare ton) som hittats. Efter Falck & Söderberg.

S:t Nicolai dominikanerkonvent

De spår efter konventsbyggnader som ses i S:t Nicolai nordfasad tyder på att de var av betydande storlek. Eventuellt har den södra korsgångslängan haft två våningar, spår i murverket tyder på detta. Visbykonventet blev med tiden ett av de mäktigaste i Norden och utgjorde en viktig bas för hednamissionen österut mot Baltikum.

Klostergården har troligtvis på gängse manér omgetts av välvda korsgångar i alla fyra väderstreck. Anslutna till dessa bör det ha funnits byggnadslängor i norr, väster och öster inrymmande kapitelsal, matsal, sovsalar, bibliotek, kök och gästsalar.

Kyrkan och konventet överges

Vid Lübeckarnas angrepp på Visby 1525 skövlades och brändes dominikanerkonventet. Om förödelsens omfattning vet vi just ingenting men inga spår i konventkyrkans murar talar för att själva kyrkan skulle ha drabbats allvarligt av branden. Sannolikt har därför förvandlingen av S:t Nicolai från kyrka till ruin skett i en mera långdragen nedbrytningsprocess.

Med reformationen avgjordes till slut dominikanerkonventets öde i Visby. Stadens kloster stängdes och alla kyrkor övergavs med undantag för S:ta Maria. 1532 överlämnade den danske kungen förvaltningen av de forna klostren och kyrkorna till hospitalet i Visby som skulle få använda avkastningen till sin verksamhet.