Världsarvet

Hansestaden Visby upptogs 1995 på UNESCO:s lista över världens kultur- och naturminnen. Världsarvet utgörs av staden innanför stadsmuren och omgivande parkområden som skyddszon.

Få städer ger en så förtätad upplevelse av en medeltida storstad och idyllisk småstad som Visby. Innanför ringmuren samsas medeltida kyrkoruiner och packhus med senare tiders sten- och trähus från 1700- och 1800-talen. Det natursköna läget vid havet i skydd av den branta klinten förstärker intrycket av något ovanligt och annorlunda.

S:t Nicolai ruin – en del av
världsarvet. Foto: Erik Fröding

Världsarvet kan liknas vid en stafettpinne från det förflutna som vi lever med idag, och som vi överlämnar till kommande generationer. Det som gör idén med världsarv unik är dess världsomspännande grepp. Objekten på världsarvslistan tillhör alla människor på jorden, oberoende av var i världen platsen är belägen.

S:t Nicolai ingår som en viktig del av världsarvet och har sitt ursprung i det första svenska svartbrödrakonvent som dominikanorden anlade i Visby 1227 eller 1228.